Flygande husknuten och Klumparslet.

Precis bredvid cementklumpen finns en av husets sköraste punkter. En kvadratmeter av ingående vatten, vattenpump och utgående avlopp. Detta är grundstammen av stammarna, liksom, och här ligger badrummet precis ovanför.

Här har vi precis lossat Klumparslet från den norra bottenstocken och pardörrens tröskel. Hujedamej.

Detta är husets norra gavel.

Detta är utsida syllstock där berget kallas Benknäckarberget.

Detta är mötet mellan Den Flygande Husknuten och resten av den 6 meter långa syllstocken. En syll som jag önskat va i bättre skick – nu måste husknuten verkligen stöttas upp så innihelvete.

Och jag måste lägga någon form av spännvajer inomhus, det finns inget som håller in syllstocken mot resten av huskroppen utöver den stående balken vars funktion är att hålla ihop gavelstockarna i en acceptabel lodrät linje. Det är inte konstigt att huset har sättningskador på 0,5-1,5 cm i den här delen.

Insidan var inte ens i närheten av ”bättre än på utsidan”. Det är samma jävla skit men ännu värre än det jag förutspådde våren 2020. Då var det mest kalla kårar.

Problemet är att husknuten på andra sidan av gaveln är kapad och avrutten inom 40cm från den sågade timmerknuten mot långsidan. Den… den… den sidan är låst mot huskroppen av min fittiga tumörsveranda.

Det är som att huset fått stå med en estetisk, modern korsett och nu när jag är här släpper jag den fri, blottar dess lösa delar, blottar skadorna, blottar svagheterna under alla lager make up (hör ni också låten ”vacker utan spackel?).

Och jag har redan hostat sönder mina egna revben på detta händelserika Benknäckarberg. Det hände i höstas, en och en halv månad in i min renovering. Det spräckte alla planer och rubbade min budget. Det rubbade allt. Allt. Allt. ALLT. All inclusive: det vill säga även min känslomässiga hälsa. Mina relationers hälsa.

Läs om varför jag håller på med en allergiutredning HÄR och läs om min livsfilosofi HÄR

Jag kommer fixa en timmerman, liksom, för jag måste fixa hustimret. Alternativen är snäva, jag har rätt stora krav nu när steget måste tas. Jag kan inte sitta i kontaminerad miljö en sekund mer än nödvändigt. Jag är sissodär halvsvag men likförbannat mer envis än vad jag har muskelmassa. Min timmerman heter 120i.

Husqvarna 120i.

Hur jag ska lära mig att peta in motorsågen i hustimret vet jag inte. Säkerhetstänket och ergonomi ligger högt på listan. Jag förutsätter att de första laddningarna kommer gå till att bara vänja mig vid uppstarten.

Jag vill inte.

Jag måste.

Jag kämpar inte.

Jag fortsätter.

Det är en idiotisk situation och jag är förjävla tuff, både som grundpersonlighet men också för att jag härdats rätt rejält under tidens gång.

Jag tror att jag ska förankra ett beslag till draglina väst om murstocken när det öppnas upp. Fästa in spännvajern till norra syllen men avvakta att spänna tills jag fått en motsvarande på södra sidan. Gärna öst om murstocken också. Risken är att jag rubbar hela mittenstocken annars, det går inte förutsätta att resten av timret har tillräcklig hållfasthet, inte när det ligger cementbruk runt 90% av naturstensgrunden och av benknäckarerfarenhet även upptryckt i fasadslatten, luftspalten och kilad, härdad dikt an mina syllstockar.

Att bara regla upp golvet 0,5-1m från bottenstockarna för att få parallella krafttag räcker inte. Det är inte säkert att långdraget klarar det. Inte ens om jag förstärker det med virke på utsida syll i samband med dropplistmontage, här måste jag ändå ha en liten:

Ps. Obs. Btw. Tänk på att huset står på berg i norr och morän i syd. Naturstensgrunden diffar på 110 cm i höjd därimellan. Den är fin som snus, grunden är magisk, jag älskar den men den ”mumlar saker” när jag tar min picknickfilt & kaffe för att titta på den utifrån tills jag förstått det jag behövt förstå.

Men. Jag har sovit 2,5h. Idag ska jag tvinga mig att bara gå och kissa och sedan gå och lägga mig i sängen igen.

Det var för två timmar sen. Säg inget till Fält, okey? Ska ställa alarm på typ 10 och bädda ner mig då (ställer alarmet nu så BRB)

2h och 28 minuter kvar. Jag ska fixa en till kopp kaffe och ta en filosofistund på Klumparslet. Jag skruvade upp några brädor för att kunna sova bättre men de behöver lossas så att min lertätning får optimal chans till att torka. Ska försöka montera in lite foton i detta inlägget också. Vill liksom inte avbryta mitt skrivarflow när det kickar igång såhär.

Uppe till vänster, prototypväggen med brädor, är mitt badrum. Den lumpappade och lerklinade väggen till höger är min norra yttervägg. Ytterdörren nedtill i bild är alltså samma ytterdörr där Klumparslet satt och fått syllen att ruttna upp snabbare.

Lämna ett svar