Mina badrum i lera.

I årskiftet 20/21 startade jag upp facebookgruppen Lita på Leran i samråd med Johannes. Det skulle bli en trygg plats för inspiration, diskussion och råd med mera. Och det är det. Det är en fantastisk grupp!

6 Maj skrev Johannes ett inlägg och bad alla berätta och dela med sig om sina badrum med lera, oavsett var i processen man var. För att, ja, det blir alltid tjabb kring dessa badrum. Det behövdes lite upplyftande bilder och berättelser.

Det har tagit mig till idag, 2 juni, att få fram en text om mina badrum i lera. Den kommer här:


Mina badrum i lera är också vad som satte igång mitt intresse för hus. Innan dess var det mer ett ställe att sova, äta, skissa skogsträdgård, planera kaninkullar osv, något som följde med tomten, växthuset, odlingslanden, gräsmattan & dammen där vassmattorna växer på rot.

Idag är huset mitt allt. Byggfel gjort av mitt ex tog uthuset i sitt grepp för ett år sedan med fuktkvoter över 50% (även om det hade räckt med 20% för att kaninernas hälsa skulle påverkas 😑) och enligt både mig och anticimex hade hantverkare tidigare år valt fel material i återställandet efter vattenskada här i huset (varmvattenberedare). Sen va det ju det där med att duschen läckte. Är det en duschkabin om den bara har två väggar eller är det ett duschhörn med duschkar i botten? Skitsamma, det satt kakel på två gipsskivor och sen luftspalt till masoniten på timret i husets norra, avsågade knut. Och huset har rört på sig sen badrummet va nykaklat. Nej, nu återgår vi till leran innan jag börjar dissociera 😅

Jag var ju redan intresserad av mikroklimat då jag skulle zonknäcka en massa fruktträd så steget till husets mikroklimat var relativt litet för mig. Samma sak fast olika material.

Men ändå inte! Lera i odlingar, lera på timmer, lera överallt. Och här är jag idag. Och här är ni idag. Innan jag och Johannes kom överens om att kicka igång den här gruppen hade jag gråtit mig igenom hela hösten, brytit revbenen, ätit snabbmat på köksgolvet mitt i natten i ett försök att orka överleva de sista timmarna innan jag somnade för dagen.

Efter 7 år med självskadebeteende men också en såndär föredetting sen 13 år (jag va beroende av endorfinkicken som blev av smärtan) så låg jag om nätterna och stirrade på taket till min duschkabin som jag ställt bredvid sängen (😆) och letade efter ork att fortsätta, natt efter natt, bara för att =

Jag drömde så extremt om mina badrum i lera.

Jag hade sparat konversationer med Johannes som jag plockade fram när jag kände att kontrollen försvann gentemot mitt gamla självskadebeteende. Detta är jag. Detta är varför jag skriver sånnadär ”mvh er stolltokiga admin” och ”autistiska tokstolla”. För det är sådan jag är… och jag skrev till Johannes runt nyår och berättade hur pass viktig han varit, även om vi inte har en relation mer än det vi hamnat i att älska: leran, den lilla fisiga partikeln med abnorm potential. Jag anser att människor behöver höra bra saker, att de gör och är bra. Därför delar jag detta inlägget med hans citat som jag i panik kluddrade ner på papptallriken jag hade lagt frukostmackan på.

Jag fattade förresten aldrig att vänner och bekanta skulle bli provoverade av att jag skulle skippa tätskiktet… det tog mig nästan tre månader att inse varför jag kände mig mer mobbad än stöttad, peppad, liksom, hallå, varför fattade ingen det geniala för just mitt hus och min ekonomi? Det va inte ens någon som kom på krypgrundspicknick när jag glatt och lyckligt satt där (utan sundströmmarn 🤧🤒🧟‍♀️) för det va visst provocerande att jag skulle lägga golv- och väggvärme?

Mina badrum i lera. Jag har varken grovputsat klart i befintligt badrum eller lagt golvet eftersom allt gick åt skogen direkt. Mitt andra badrum har inte ens fått en plats. Jag vet inte om det blir en kubbmurad utbyggnad eller ett badrum runt halva murstocken där en massugn planeras att hålla badvattnet varmt likalänge som Min Person, min bästa kompis, min Människa som dök upp och gav mig ledljus när stressen hade övergått till att bilda minnesluckor, eftersom han har en genetisk sjukdom (EDS) där typ bara badabadkar kan lindra smärtan. Han ska få ett badkar som aldrig kallnar för jag vet att jag kan fixa det i samråd med er och Johannes. Detta är jag. Detta är lera för mig. Detta är att andas.

Jag drömmer för det är så jag syresätter mig. Andas ut, andas in drömmar, andas ut och andas in drömmen om mina badrum i lera.

Mvh,
er admin som tänker på badrum i lera när livet blir meningslöst och becksvart.


Jag är nöjd.

Det är en bra text.

Den säger allt det jag behövt säga om det gångna året. Den sammanfattar det viktigaste. Kärnan. Vem jag känner mig som.

Lämna ett svar