Glömde allt vad fokus borde åstadkommit.

Känslan av ett hem som slutar att vara hemma,

känns som att jag

känner till den alltför väl.

Körde ju tillbaka hit idag, till Stenhaga, med fokus inställt på att göra en snabbfix och flytta hem hela min flock.

Tappade ju fokuset direkt. Sju timmar senare, när jag flyttar på min hög med bygg- och fukttekniksböcker, kom jag på att jag glömt göra det absolut viktigaste. Skärma av boutrymmet från det rum vars golv jag brutit upp. Inte ens när herren i flocken frågar om jag satt upp avskärmningen reflekterade jag över det. Jag mår uppenbarligen dåligt av att vara här.

Det var ju det jag åkte hem för att göra. Få en hemmamiljö här. Istället har jag eldat upp sånt som jag stört mig på sedan jag bröt revbenen i sensomras. Och jag har plockat undan allt brännbart till eldtunnan så att jag kan dammsuga bort allt jävla förbannade damm som jag stört mig på sedan jag bröt revbenen i sensomras. Jag är inte bitter… jag känner mig hemlös utan min flock så i den extrema grad att jag nästan måste skrika ut orden i telefon för att inte brista ut i gråt.

Jag borde åtminstone lägga ut byggplast över golvet. Borde egentligen ha gjort det direkt. Svordomsfitta också. Fan, sluta prioritera att svälja gråten och lappa hålet i golvet istället, Kajsa för helvete.

Lämna ett svar