Måndag morgon.

Liksom:

Fitta också. Varför är jag inte ”bara nöjd & glad” över saker?


För att jag faktiskt mår dåligt som fan.

Jag mår dåligt över många, många grejer. Jag mår och har mått såpass dåligt att jag legat UNDER GRÄNSEN att be om hjälp med saker. Att ta initiativ till kontakt, sms, telefon, messenger, jag har mått för dåligt. Jag MÅR för dåligt.

Det blev aldrig bättre av att bekantskap efter bekantskap inklusive släkt&vänner med olika meningsuppbyggnader uttryckte sin omtanke genom ”hör av dig om du vill ha hjälp”.

Jag hade velat förstå hur ni tänkte. Jag hade behövt att veta. Jag hade behövt människor som slängde iväg ett sms till mig vid morgonkaffet, förmiddagskaffe, vid rödljuset, vid parkeringen, någon enstaka gång som verkligen…

En stund av eget initiativ. En stund av ”jamenvafan hejsan” följt av ”fast jag har inte tid egentligen men jag tänkte på dig och ville visa det”. men tystnad och åter tystnad och sedan som svar på (blogg)-posten

Hör av dig om du blahblahblah jag är inte sur, inte arg, inte reser jag ragg som om jag blivit ett kattdjur för att jag mår för dåligt för sånt.


Måndag natt kl 02.30

Säg mig, Kajsa, hur skör är tråden du hänger på? Hur många av trådfibrerna finns kvar? Hur många har gnagts av efter 1/2 dag i ensamhet?

Varför, åh varför, överlevde jag hela året Kaos2020? Varför tål jag så mycket när jag orkar så mycket mindre?

Tänk om någon bara hade. Om vi hade. Om du hade. Om ni hade. Om jag hade gett upp (hur man nu gör när man ger upp)?

Åh lilla katt, du har punktmarkerat mig som en säkerhetsvakt i 4 timmar nu. Kom. Vi sover. Jag gör konstverk på grålumppapp en annan natt, den vita pennan lämnar inga märken på min notislapp. Tänk om ni visste vad jag i november beslutade som husets prislapp?

Tystnad. Sömn. Vakna innan väckarklockan. Fortfarande punktmarkerad av min katt. Första koppen kaffe till vedspissprakande, torktumlare och Thåströms Fanfanfan och sedan inlägget på Instagram. Sol. Städa i solen. Handla. Skriva blogginlägg. Publicera.

Lämna ett svar