DEL 1 (Välkommen in i min värld)

Gång på gång får jag känslan att vilja sammanfatta och förtydliga vad som får mitt liv att fungera. Mest för min egna skull men också för min omgivning. Ibland också för att det kanske finns någon som kan hämta inspiration från mig till att göra något mer av sitt egna liv. Den här bloggserien på 4 st delar kommer att handla om just det här. Ekonomi, stress, meningsfull vardag, livsmål, drömmål och hur jag vänder och vrider på saker för att få mitt liv att fungera.

Och hur tråkigt det än är att prata pengar är det här jag måste börja. Jag behöver att börja skriva om det som är grundläggande innan jag kan fortsätta skriva om hur jag har lagt grunden i mitt liv.

När jag fyllde 30 år blev jag beviljad en permanent sjukpension. Jag försökte i många år och uttömde alla olika möjligheter till arbete och utbildning utan att uppnå någonting. Jag och psykologen, arbetsterapeuten och familjen kunde inte ens sätta fingret på det exakta problemet men det vi hade kommit fram till räckte för att sjukpensionera mig. Sammanfattningsvis är det stress som påverkar mig allra mest. Jag har jobbat mig igenom depressioner och ångest men den här stressen kommer jag inte åt.

Den här stressen härstammar från min Asperger. Hur jag ser, hanterar och agerar gentemot omvärlden. Och hur omvärlden agerar gentemot mig. Den här stressen härstammar också från känslomässigt traumatiska händelser under mellanstadietiden. Hur jag än gör får jag bara ner stressen till en uthärdlig nivå. Det är till en nivå där jag kan hantera påträngande minnen, flashbacks, och dissociationer innan de blir ett bekymmer. Som en reaktionstid. Ju lägre stressnivå jag har desto längre reaktionstid har jag där jag kan hantera mina problem och svårigheter.

Men vi måste gå vidare i det här blogginlägget nu. Stress och återhämtning är trots allt ett ämne jag brukar återkomma till på bloggen.

Utöver anledningarna till min sjukpensionering har jag plats för den allmänna stressen. Pengar, tid, saker som går sönder vid de sämsta tidpunkterna och allt annat hemskt som liksom bara händer. Skillnaden är att jag inte har arbetsrelaterad stress längre. Jag kan må dåligt. Jag kan vara extra sjuk och ligga kvar i sängen utan att förlora inkomst.

Men jag har pengarstress.

Kortfattat ligger min inkomst via sjukpensionen på 50% av vad FNs riktlinjer för fattigdom är. Det är en stor ekonomiskt press. Det har krävts mycket att anpassa mina utgifter och mina önskningar till den summan. Jag har behövt tänka långt utanför lådan för att hitta en ekonomisk balans som matchar med vad jag behöver för att hantera min stress, ge mig själv tillräckligt med reaktionstid och därmed må bra.

Jag har jobbat med att balansera mitt mående, min inkomst och skapandet av en meningsfull vardag sedan min 3o årsdag och jag ska försöka att förmedla det i de kommande 3 delarna. Nästa del, Bägaren och Systemet, handlar mestadels om hur jag fördelar min energi och hur jag prioriterar i min ekonomi. Som jag skrev i början av det här inlägget, vi måste börja i grunden. Jag har medvetet undvikit att fördjupa mig i den lättare odlingssäsongen. Den röda tråden om varför jag valt den här vägen försvinner väldigt lätt in i prunkande grönska och härliga växtsäsonger.

Alla inlägg i serien om Vad som får mitt liv att fungera och Varför jag valt att satsa allt på självhushållning:

DEL 1 (Välkommen in i min värld)
DEL 2 (Bägaren och Systemet)
DEL 3 (Behoven behöver fyllas)
DEL 4 (Klimatet påverkar)

1 kommentar

Lägg till din

Lämna ett svar