DEL 3 (Behoven behöver fyllas)

Jag minns fortfarande vårmorgonen på verandan när det slog mig hur jag kunde koppla samman mitt liv. Hur jag kan inspireras av mina svårigheter och göra dem till en spektakulär livsstil.

Jag hemsöktes fortfarande av svårigheten att få en permanent sjukpension. Av känslan av sårbarhet, av oron att politik kan riva upp mitt beslut och ta sjukpensioneringen ifrån mig. Det borde inte hända. Beslutet gäller tills jag fyller 65 år. Men jag vet att jag tänkte att om, om det händer, vad gör jag då?

Hur ska jag kunna överleva då?

Mitt fokus hamnade på mat. Hur får jag i mig mat så att jag kan tänka? Så att jag har ork att lösa problem?

Jag satte fokus på självhushållning. På att odla. Jag började reflektera över hur jag kan göra min egna mat året runt. Reflekterade över hur mycket energi jag har att röra mig med. Vad det finns för vettiga alternativ för mat under vintern. Idéerna snurrade och anteckningsblock fylldes.

Vi tar ett exempel. En hund är gosig. Den fyller ett socialt behov och skulle hjälpa mig att gå upp i tid på morgonen. Men skulle den bidra med någonting för att betala sin egna mat? Sina veterinärräkningar? Nej. Jag skulle behöva ett lönearbete för att ha en hund.

Finns det andra djur som kan ge socialt behov, gos, kosta minimalt i jämförelse med en hund och samtidigt ge mig något att överleva på tillbaka?

2017 blev det höns.

2018 blev det kaniner.

Hönsen ger mig främst ägg till matlagning och gödsel till odlingarna. På tid och längd kan de också hjälpa mig med markberedning av odlingsland.

Kaninerna fyller självklart ett gosbehov. Min avelshane är den gosigaste av de gosigast. För varje dag med dessa djur ökar min förståelse till alla som har kanin istället för hund. Ljuvliga krabater. Men kaninerna här föds också upp för köttets skull. Att odla vintertid i Sverige är ju väldigt svårt. Att förvara mat till vintern är svårt, speciellt utan jordkällare. Kaninköttet hjälper mig att fylla upp glappet i odlingssäsongen.

Målet med min trädgård är trots allt självhushåll. Som ett sätt att lugna nerverna, att överleva om sjukförsäkringen och politiken runt Försäkringskassan går åt fanders. Jag måste för att hantera min stress se till mitt behov hela året runt. Att odla och ta fram min egna mat ger mig en värdig vardag. Ett meningsfullt liv att vakna upp till. En känsla av att vara lite i kontroll över mitt egna liv.

Och jag måste börja någonstans. Jag behöver analysera klimatet, Sverige, odlingssäsongen och anpassa mig. Om jag utgår från mig själv i varje utvecklingssteg borde jag kunna uppnå ett hållbart sätt att driva ett självhushåll. Om jag är påhittig nog. Om jag är smart nog. Om jag låter var sak ta sin tid.

Del fyra, Klimatet påverkar, handlar uteslutande om odling. Om den omställningen som händer i det svenska klimatet med tex långa torkperioder och hur jag anpassar min odling utefter det.

Alla inlägg i serien om Vad som får mitt liv att fungera och Varför jag valt att satsa allt på självhushållning:

DEL 1 (Välkommen in i min värld)
DEL 2 (Bägaren och Systemet)
DEL 3 (Behoven behöver fyllas)
DEL 4 (Klimatet påverkar)

Lämna ett svar