Fokusering 2018

Den sista delen under en kris är nyorientering. När livet börjat stabiliseras och blickarna vänds framåt. Vad vill jag få ut av livet? Vad kan jag göra med mitt liv? Vad gör mig lycklig? Vad gör mig glad? Vad behöver jag göra för att få mer plats för glädje i mitt liv?

Det är exakt de här frågorna jag funderat på.

Jag har gått igenom en snabb återblick över mina barndomstrauman och händelser efter det. Jag har rannsakat mina timmar i terapi och jag har ställt mig frågan vad som stoppat mig att bearbeta mer än vad jag gjort. Jag har kommit fram till att grundstabiliteten inte har funnits i mitt liv. I många scenarion har jag varit nära involverad med någon som inte varit tillräckligt stabil att stärka mig under intensivterapi. I vissa scenarion har jag inte haft råd med hyran, elen och maten. Ingen grundstabilitet.

Om jag ska bli friskare, helare, behöver jag ha min intensivterapi.

Om jag vill öka upp min livskvalité framåt i tiden behöver jag jobba med såren från förr. Det finns inga andra alternativ. Framåt genom det förflutna.

Jag tänker fokusera på att gå djupare in i mina trauman i vår och då har jag ett viktigt uppdrag tills dess. Uppdraget att se till att min hemmiljö fungerar. Att jag vet varför jag lever och bor som jag gör. Få det på pränt. Jag behöver också reflektera över människorna jag har kontakt med, vilka behöver jag ha närmast och vilka behöver jag ha på avstånd. Det är inte alls ovanligt att klumpiga eller okunniga kommentarer utlöser en flashback (det har hänt så många gånger att jag har slutat räkna). Känsligheten kommer öka. Vaksamheten kommer öka. Jag kommer behöva testa olika sätt att hantera mitt liv på mellan samtalen och vissa av dem kommer vara dödsdömda redan de första sekunderna.

Ja, den här taktiken kommer göra att jag känner mig elak som slussar bort vänner och bekanta. Förhoppningsvis kommer alla att förstå vad det här innebär och inte ta det såpass personligt att jag blir utskälld för att vara en elak bitch.

Min känsla är att jag måste göra det här.

Min känsla är att det kommer vara jobbigt men att det är bättre att ta det här innan jag börjar fokusera på vad som hänt.

För jag vet att mitt förflutna kommer krocka med min nutid.

Men jag vet också att många av mina vänner och bekanta riskerar att bli felaktigt behandlade eftersom mitt förflutna inte håller sig i dåtid. Det blossar upp i tid och otid och gör mig reaktiv mot min omgivning. Vi, varken jag eller du, kan ha det så. Jag kan inte nå mina mål i livet om mitt förflutna kommer och drar undan mattan under mina fötter i tid och otid.

Nu ska jag tillbaka till min psykolog imorgon och vi ska prata vidare. Många pusselbitar behöver komma på plats och jag har som vanligt jättemånga frågor om människans psyke och försvarsmekanismer.

Lämna ett svar