Känslomässig bearbetning 2018

Ja, jag vet att det är inläggsbrist på den här sidan och att det skulle behövas mer ”action!”. Det är bara det att all fokus ligger på att jag ska balansera upp mig och hitta den röda tråden som binder samman hela mitt liv igen.

Det går verkligen framåt på den fronten.

För varje dag som gått har jag infört något mer livsnödvändigt och glatt i mitt liv. Det har hänt så mycket i min köksträdgård (zon 1) att det behövs ett helt eget inlägg med mängdvis med bilder. Jag blir fortfarande helt barnsligt lycklig av att se på mästerverket precis utanför dörren. Alltså omg, omg, omg, its perfect! Bara häromdagen satt jag med min kaffekopp i gluggen mellan zon 1 och zon 2 och njöt. Jag hade en såndäradag när känslorna gjorde uppror och behövde reflekteras över.

Det jag först och främst kunde konstatera var att jag verkligen kommit fram till krisens 3e fas = bearbetning. Stundvis kastas jag in i fas 2, reaktionsfasen, men den tar jag hand om i köksträdgården. Räkningen för vattenskadan har kommit vilket innebär att det också är ett avslutat kapitel snart. Klart att det vänder sig lite lätt i magen när jag tänker på det kaoset – och hur lätt det blir ett kaos i ett hem. Samtidigt tänker jag på hur viktigt det är att hemmet är stabilt för att klara av ett kaos som i somras. Hur viktigt det är att jag är stabil för att klara av ett kaos. Och nu menar jag inte ”att överleva kaoset” utan med på ett Zen-aktigt sätt hantera kaos utan att bli kockobananers i skallen.

Vilket för oss till den känslomässiga bearbetningen. Det där som dunkar som djupast i min bröstkorg. Och jag måste länka in det här: Maslows behovstrappa.

Nu när tryggheten är säkrad och huset är helt igen tar jag mig upp till steg nr3: gemenskap, kärlek och socialt. Bearbetningen gällande mig och relationer, kärlek och vänner drar igång. Steg nr3 är en känslomässig sak. Steg nr3 kräver att jag varvar ner, stressar ur och börjar återställa mitt nervsystem. Det kräver att jag tillåter mig att känna.

Lämna ett svar