Sammanfattning av sommaren 2018

Hej alla.

Den här sommaren har varit väldigt speciell. Jag flyttade ut hit tillsammans med min dåvarande pojkvän och sambo men vi har sedan början av sommaren gjort slut och separerat. En speciell sommar som sagt! Helt plötsligt blev jag stående med alla mina permakulturella projekt, ansvaret för alla djur och för huset som hade åkt på en vattenskada i köket och hallen på grund av en läckande varmvattenberedare.

Att få ordning på köket tog tid. Golvet skulle rivas upp och torkas. Arbetare skulle på semester. Jag velade och velade kring hur jag skulle göra med inköp av ny varmvattenbererade. Jag velade i så pass många veckor att jag spenderade hela högsommaren med enbart kallvatten i huset. Tvättmaskinen kunde jag inte heller använda för det fanns inget golv för den att stå på. Dessutom så slutade kyl- och frys fungera och jag fick investera i ett nytt kyl- och frysskåp. Efter någon månad eller två kopplade jag in tvättmaskinen där kylskåpet hade stått bara för att upptäcka att även tvättmaskinen har gått sönder. Nu har jag varmvatten igen med det är högst troligt att den blivit felinkopplad för den leverarar bara 1/3 varmvatten.

”Höjden av otur” har följt mig genom hela sommaren. Jag har också haft stopp i avloppet pga att jag använt för lite vatten samt enbart kallvatten. Det tog två timmar i ösregn med pappa ståendes med paraply och peppning för att få loss skiten i röret. Samma dag löste dessutom jordfelsbrytaren ut konstant och jag saknade el till taklampan i köket men också ut till kaninhuset.

Just idag fungerar det mesta igen. Med det betyder att diskmaskinen diskar rent disken. Jag kan tvätta händerna och handdiska i varmvatten. Jag kan duscha om jag duschar snabbt och sparar på varmvattnet. Kaninerna njuter i sitt kaninhus och jag kan pyssla där ute med belysning. Jag väntar på leverans av en ny tvättmaskin och på leverans av ett nytt modem/router från Telia.

Glaset som gått sönder i växthuset är fortfarande trasigt. Dörren till hönshuset som skulle fixas under sommaren är fortfarande ofixad. Jag har fortfarande inga hönsluckor i hönshuset utan de får traska ut och in genom hönshusdörren. Listan på saker som hade behövt att bli gjorda den här sommaren har inte minskat. Alla permakulturella projekt har fått stå tillbaka på grund av att mitt boningshus behövt uppmärksamhet.

För att inte glömma…

Separationen med mitt ex har verkligen tagit på mina krafter. Det har varit fysiskt jobbigt och det har varit känslomässigt jobbigt. Det är en långdragen separation. Jag har pressat mig själv till max för att laga det som är trasigt i huset samtidigt som jag har försökt att reda ut mina känslor.

Jag har levt hela sommaren med ett konstant ångest- och stresspåslag. Nu är det bara 4 dagar kvar till min psykolog börjar efter sin semester och jag hoppas verkligen att han kan hjälpa mig med de svåra frågorna. Att han kan förstå det komplexa i mina känslor och reaktioner. Det är väldigt svårt att förklara för mina vänner och nära och kära (ni vet vilka ni är) vad det innebär för mig personligen att ha högfungerande autism under press och förändring. Det är väldigt svårt att förklara mattheten som kommer av att gå omkring med ett visst ångestpåslag och oro hela tiden. Det är också väldigt svårt att förklara känslan av att veta en sak och känna en helt annan.

Jag vet att det enda botemedlet mot min psykiska ohälsa är trygghet och balans. Att det är i trygghet som mina stresskörtlar (HPA-axeln) kan stabiliseras tillsammans med stresshormoner. Att det är i trygghet som delar av min fysiska hjärna kan börja läkas. Delarna som hanterar kämpa eller fly-responsen och delarna som hanterar minnen. Det är i trygghet som mitt centrala nervsystem går tillbaka i vila och återhämtning.

Att hitta trygghet i ett hus som går sönder stup i kvarten samtidigt som en separation pågår har varit en extrem utmaning. Det är verkligen skönt att äntligen kunna sitta här vid köksbordet till ljudet av vedspisen och skriva!

Sakta, sakta, så löser sig allting. Det är åtminstone det jag intalar mig.

1 kommentar

Lägg till din

Lämna ett svar till Pappa Avbryt svar